Jag kommer nog aldrig att förstå...
... hur lyckligt lottad jag egentligen är.
Att ha möjligheten att lära känna ett så stort och mäktigt djur.
Att han tillåter mig att röra vid honom.
Att han låter sig ridas av mig.
Att han bär mig över stock och sten.
Trots många konflikter, tårar, rädslor och jobbiga tider har han alltid stått vid min sida och stannat där.
Låtit mig gråta ur all sorg och känslor i hans man.
Låtit mig mig klaga och gnälla, tjata och prata.
Ja, jag tror att han lyssnar även om han inte förstår.
Men jag tror att han förstår att jag behöver honom.
Ja, jag tror jag är en lyckligt lottad hästmänniska.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Så söt han är <3<3
Trackback
